Nu sitter jag och läser gamla blogginlägg från katten och blir så himlans gladledsen. Tänker på hur mysigt och fint vi har haft det, och hur tokiga vi är. Häromdagen kom jag till insikt faktiskt, att katterna nog är min VFL:s. Alltså, vänner för livet. Och det är ju så fint att jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fint som snus.

puss