I helgen har jag haft inneboende och det har varit underbart. Mycket skavfötters och prat, och lite sömn.
Jag har visat lite av Motala och förstått vilken håla det är egentligen. Men ändå en ganska charmig håla,
om man nu vill se det så.
Nu har längtan ersatts av saknad, men det gör inte så mycket. Man får ju vara glad så länge det varar lix.
Imorgon är det skola och det ser jag som vanligt fram emot (nördig som jag är.)
Jag tittade på min andra skräckfilm (i mitt liv) igår, och jag skrek bara en gång. Jag är stolt och det faktum
att jag satt med kudden framför ögonen och händerna för öronen varje gång det blev läskigt tycker jag inte
är så viktigt. 

Ja, det här blev ju ett ganska så flummigt inlägg, utan "röd tråd" som man säger. Men allt behöver ju inte 
innehålla nån röd tråd, tycker jag.

Kajsa