Just nu känns det som att jag lika gärna skulle kunna gå och gömma mig någonstans. Leka kurragömma supersuperlänge, utan att bli hittad. Vad man än gör så är det alltid någon som är bättre, och som påpekar det också.
Varför ska jag anstränga mig liksom? Så himla stressigt och nervöst och ångestframkallande. Bara en massa krav!
Det funkar inte ibland bara, men nu måste det funka hela tiden.
Jag skulle vilja gå tillbaka till när det inte var på så himla blodigt allvar, bara spela för att det är så underbart roligt. Men, antar att man måste växa upp nångång. Vill inte växa upp.

Gonatt