Just nu sliter katterna som hundar (haha) och det är faktiskt jättejobbigt. Jag känner inte igen mig själv längre i all stress. Jag går ständigt omkring med en klump i halsen känns det som. Pinsam tjej som får hålla igen gråten så fort någon frågar hur det är. ehe, härligt. En klapp på axeln på det och du har fått ett nervvrak på halsen.
Nej, men som sagt. Skolan är ett rent helvete, och det säger man ju ofta tänker ni, men jag har aldrig varit med om något liknande faktiskt. Jag kan inte skilja dagarna åt och ännu mindre lektionerna. Allt flyter ihop till ett stressmaraton som aldrig tar slut. Jag har fan inte kondition för det här!

Jag är för första gången i mitt liv skoltrött, och det är en förjävla jobbig känsla. Jag fattar inte hur folk som gått omkring och varit skoltrötta i flera år orkar. All heder till er måste jag säga. Jag orkar då inte. Jag är så trött, trött, trött, TRÖTT.