Jag känner verkligen att jag behöver vänja mig vid allt det vanliga igen! Vardagen och tristessen, och alla måsten. Det är inte lätt efter två överjordiskt underbara veckor...usch. Men jag tänker att kanske går det om jag ser framåt istället för bakåt, som typ är det enda jag gör nuförtiden. Jag har blivit en riktig bakåtsträvare! Men om jag ser framåt istället, till studenten och sommaren och friheten på något sätt, så blir det kanske lättare att klara av det sista i skolan..? Hoppas det. Och hoppas att jag kan börja titta framåt.

Dagarna hemma efter Spanien och Rom har varit riktigt sega, och jag är lite rädd att jag börjar falla tillbaka till den där känslan av att bara sitta av tid. Eftermiddagarna och kvällarna blir så långa och kalla när man bara tänker och tänker och tänker. Jobbiga tankar. Men Spanien och Rom gav ny energi också, som jag ska se till att plocka fram!












Puss